Även fast det var över 10 år sedan Talibanerna hade makten i landet är kvinnornas situation fortfarande svår och ofri. Kvinnor i Afghanistan lever under andra villkor än i väst. På de flesta håll i Afghanistan finns en strikt åtskillnad mellan män och kvinnor. Kvinnornas område är hemma, medan män flyttar hemifrån. I Helmand, som har en övervägande pashtunsk befolkning, lever människor efter Pashtunwali regler, som gäller över alla andra nationella lagar. En av Pashtunswali huvudprinciper är kvinnans värdighet, som mannen är ansvarig för. Till exempel om en kvinna bryter mot principen att hon inte får ha en kärleksrelation med en man utanför äktenskapet, är familjen utskämd och måste rädda sin heder. I värsta fall kan det innebära att hon och mannen, som hon har haft en relation med, dödas. På landsbygden ses det som en skam om kvinnor arbetar utanför hemmet. Uppfattningen om Pashtunwali varierar från region till region och familj till familj. Inte alla pashtuner har samma tolkning av kvinnors rörelsefrihet, relationen med män, och deras roll i samhället. Bland medelklassen och i de större städerna är den pashtunska synen på kvinnors ställning i samhället betydligt annorlunda än på landsbygden och stadsmänniskor ser därför ingen motsättning mellan Pashtunwali och en kvinna som arbetar utanför hemmet. Vuxna kvinnor är förbjudna att gå ut utan familjemedlemmarnas tillåtelse eller ha på sig avslöjande kläder. I vissa delar i landet har tjejer blivit attackerade för att de gått till skolan vilket har lett till att tjejer över hela landet är rädda. Det står att över 60% av befolkningen är analfabeter men kollar man närmre får man reda på att hela 88% av kvinnorna är analfabeter. Diskriminering, våld och övergrepp mot kvinnor är mycket vanligt förekommande och bristen på ett fungerande rättssystem leder till att bland annat kvinnor är rättslösa. Straffriheten och korruptionen i landet leder till kraftigt försvaga respekten för de mänskliga rättigheterna så som rätten till liv och säkerhet, rörelsefrihet och tillgång till utbildning och sjukvård. På grund av avsaknaden av fängelser bara för kvinnor tvingas deras män avtjäna strafftid med de eftersom det är kulturellt oacceptabelt för kvinnor att vara i fängelset utan en manlig släkting. Många barn lever också i fängelserna med sina mammor. Efteråt är det väldigt svårt att integrera i samhället igen så många börjar tigga, sälja sig eller får leva i fattighus. Majoriteten av kvinnorna lever sitt liv inom hemmet just för att de inte får gå ut själva. Även fast tvångsarbete är olagligt efterlevs inte detta och kvinnor och flickor ges bort som hushållsarbetare för att lösa tvister eller skulder. Eftersom kvinnor inte får gå ut utan en manlig släkting begränsar det deras skolgång och framtid. Kvinnornas ekonomiska deltagande är främst inom familjen och utan ersättning. Kvinnor i städerna har större möjlighet till arbete men av de kvinnor som har egen inkomst är det bara 10% som själva bestämmer över den. En undersökning visar att 78% av alla kvinnor och flickor utsätts för våld hemma. Kvinnor har få rättigheter och de som anmäler brott blir ofta arresterade och kränkta av rättsvårdande myndigheterna. Vissa lagar är öppet diskriminerande mot kvinnor, till exempel så har män rätt att kräva sexuellt umgänge inom äktenskapet och får begränsa sina fruars möjlighet att gå ut. På grund av sociala och traditionella traditioner kan inte kvinnor behandlas av manliga läkare så kvinnlig personal på sjukhus är en förutsättning för kvinnors tillgång till hälsa. Tillgång till kvinnlig personal är bättre i städerna än på landsbygden just på grund av de är mer strikta med att kvinnor inte får gå ut och de har sällan utbildning. Cirka 70% av kvinnorna blir bortgifta eller arrangerade ett bröllop.
